Läser Lyrikvännens senaste nr som blivit liggande i den osorterade röran bredvid sängen. Det jag gillar med Lyrikvännen är att den är så totalt trendokänslig, eller känslig för vad som säljer. Nu kanske inte jag är den rätta att uttala mig om dagens trenderna inom lyriken, men kanske kunde man tro att Lyrikvännen i dessa dagar borde göra ett specialnummer med Tomas Tranströmer. Men inte då.
Man nöjer sig med att hurra för Tranströmer i den sista meningen i Ledaren.
I övrig handlar numret om fisk.
Fisk i poesin.
Kanske tänker man att man inte behöver lyfta fram Tranströmer, för han får ju uppmärksamhet ändå medan fisken i poesin inte får så stort utrymme. Vilket är en helt korrekt bedömning…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar