... om fisk i poesin.

Läser Lyrikvännens senaste nr som blivit liggande i den osorterade röran bredvid sängen. Det jag gillar med Lyrikvännen är att den är så totalt trendokänslig, eller känslig för vad som säljer. Nu kanske inte jag är den rätta att uttala mig om dagens trenderna inom lyriken, men kanske kunde man tro att Lyrikvännen i dessa dagar borde göra ett specialnummer med Tomas Tranströmer. Men inte då.

Man nöjer sig med att hurra för Tranströmer i den sista meningen i Ledaren.

I övrig handlar numret om fisk.

Fisk i poesin.

Kanske tänker man att man inte behöver lyfta fram Tranströmer, för han får ju uppmärksamhet ändå medan fisken i poesin inte får så stort utrymme. Vilket är en helt korrekt bedömning…

Soldansaren läser Skriva

Soldansaren läser den nya tidskriften Skriva och njuter av att den finns.
För som redaktörerna skriver på ledarsidan:" ...det fanns tidningar för folk som gillar bröllop och graviditeter och bicepsövningar och jättestora traktorer och recept på hur man tillreder ett vildsvin. Men det fanns ingen tidning för alla oss som gillar att skriva."
Vi är ju många som tycker om att skriva i en eller annan form. Varför förefaller det då som om skrivandet inte är något som är riktigt godkänt att hålla på med i hobby- eller passionsform, på samma sätt som att måla akvarell eller fotografera?
Eller är det bara jag som inbillar mig att det är så?
Hur som helst njuter jag av Skriva.