Champagneführern av Kåre Halldén

Var tvungen att varva martyrberättelserna med något mer jordnära och gav mig på P:s julklappsbok: Champagneführern av Kåre Halldén.

IT-konsult Harald Poppe befinner sig, till sin egen förvåning, på en vinresa i Champagne, trots att han egentligen inte kan någonting om vin. Under en rundtur i källaren på ett känt vinhus i Épernay blir han enda vittne till källarmästaren Anselme Guidots plågsamma död. Den lokala polisen bestämmer sig tidigt för att det rör sig om ett självmord men källarmästarens dotterdotter Isabelle är övertygad om att det är mord. Tillsammans med Harald bestämmer hon sig för att ta reda på vad som verkligen har hänt. Det visar sig att bakgrunden till händelserna i vinkällaren står att finna i skeenden under Andra Världskriget när Champagne var ockuperat av Tyskarna.

Jag tycker mig se flera paralleller med Dan Browns Da Vinci koden i Champagneführern. Anselme Guidot är en storhet på sitt område som källarmästare i det fina vinhuset, liksom Jacques Saunière är intendent, och alltså en storhet, på Louvren. Båda dör under spektakulära omständigheter i början av de båda böckerna. I båda böckerna är det deras dotterdöttrar som reder ut orsakerna till deras död, tillsammans med en lite tråkig, helylle man som inte alls passar in i actionrollen.

Förhållandet Silas och Läraren som finns i Da Vinci koden motsvaras i Champagneführerna av Mannen och Arbetsgivaren.

Språket påminner också om Dan Browns men honom har jag bara läst i översättning så det är väl inte en riktigt adekvat jämförelse.

Men Halldén har faktiskt en del egna vändningar också, så jag ska inte var oresonlig. Faktiskt ganska överraskande vändningar. Jag ska inte förstöra boken med att berätta vilka.

Champagneführern är skriven i genren Wine crime som Kåre Halldén har skapat. På hemsidan står det att han har skapat serien wine crime men än så länge består serien av en enda bok.

Jag tycker kanske att det känns en aning spekulativt. Som om författaren har resonerat att vin är inne och deckare är inne. Om man blandar dem och tillsätter inslag från Andra Världskriget, som många är intresserade av, borde det sälja.

Men i kategorin lättlästa deckare för söndagseftermiddagen med godispåsen på magen- en kategori jag ägnar mig mycket åt - är den helt okej.