Josef tydde Faraos drömmar så att det skulle komma sju överflödsår och därefter sju nödår. Farao gav då Josef makt att styra över landet med ingen annan över sig än farao själv.
Under överflödsåren lät Josef samla in (notera lät samla in) en femte del av alla skördar i riket. Säden sparade han i lador.
Under nödåren sålde Josef säd till det svältande folket från vilka han tidigare låtit samla in säden ifråga. När det svältande folket inte hade några pengar kvar tog den nådige Josef istället emot deras boskap som betalning för säden. När boskapen var slut fick det svältande folket betala med sin mark och med att bli slavar åt farao.
När jag var liten och gick i söndagsskolan och Josef sprang omkring i form av en pappfigur på flanellografen, blev jag undervisad att Josef var en good guy. Kanske missuppfattade jag något. Socialist var han i alla fall inte.
Som om det inte räckte med detta utbrister det svältande folket, när de har sålt allt det äger inklusive sin själ:
Du har räddat våra liv, herre. Vi är tacksamma att få vara slavar åt farao.
Går att läsa i Första Mosebok kap 41, kap 47 verserna 13-26
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar