Sidor

onsdag 16 juli 2014

The Poisonwood bible av Barbara Kingsolver

Det är på Carrefour i Porto Pi i Palma som jag hittar den. Den står i hyllan för engelskspråkiga böcker och har ett tjockt, strukturerat pocketomslag i den där sepia-aktiga färgen som brukar få mig intresserad. (Jag är oerhört lättköpt ibland.) Det var något med baksidestexten också, även om jag alltid hävdar att jag inte läser baksidestexter eftersom de oftast förstör hela boken. Men där stod något om Afrika... Afrika och sepiafärg; en helt oemotståndlig combo. Den här boken skulle jag ha.
Sedan har boken stått i semesterbiblioteket i lägenheten i Palma och väntat på en tillräckligt lång semester för att jag ska kunna knäcka dryga 600 sidor på engelska. I juni i år kom den. Semestern, alltså.

Det spelade ingen roll att jag inte förstod alla orden. Tillsammans med den amerikanska missionärsfamiljen Price drogs jag oåterkalleligen in i den kongolesiska djungelns vildhet. Jag läste i sängen, jag läste på stranden, i kryssningshytten, i badrummet medan jag borstade tänderna, medan jag väntade på att P borstade tänderna innan vi skulle äta frukost. Jag läste kort sagt så fort jag fick en chans. Berättelsen trängde sig på på ett ofrånkomligt vis, precis som Afrika tränger sig på familjen Price.

Berättelsen inleds 1959 då pastor Nathan Price bestämmer att han och hans familj ska resa som missionärer till Kongo. Familjen håller på att packa alla de saker som de oundgängligen behöver för att överleva ett år i djungeln. Eftersom det finns viktbegränsningar för bagaget men inte för passagerare på flyget, bär de under hela den långa resan från USA till Kongo fler lager kläder och fullt med livsnödvändigheter, så som till exempel kakmix, instoppade i kläderna. Nästan ingenting av det de tagit med sig går att använda i Kongo. Det är från början uppenbart hur dåligt förberedda de är för vad som väntar dem.

Historien berättas av pastor Nathan Prices hustru och fyra döttrar. Det är intressant att höra deras olika röster. Orleana Price, hustrun, är lite frånvarande i sin ton, hon är allt för upptagen av sina skuldkänslor och sitt sökande av förlåtelse för att vara närvarande i nuet. När det gäller äldsta dottern Rachel som grämer sig över att hon inte får delta i det vanliga tonårslivet hemma i USA, riktigt hör man hur hon himlar med ögonen åt Kongo och dess folk, åt sina syskon och föräldrar. Den yngsta dottern, Ruth Mae, har femåringens perspektiv och fastnar för helt andra detaljer än de äldre syskonen. Genom att berätta om dem berättar hon omedvetet om något annat. Tvillingparet Ada och Leah är mellandöttrarna och varandras motsatser. Ada är stum och halt efter en hjärnskada vid födseln. Hon använder sin skada som en ursäkt att ställa sig vid sidan av allt som pågår omkring henne. Hon skapar sig också en form av eget språk, som ytterligare skiljer henne från de övriga, med ordlekar, anagram och baklängesmeningar. Adas friska tvillingsyster Leah utmärks istället av sin närvaro, sin förmåga att gå helhjärtat upp i någonting. Inledningsvis är hon hängiven fadern och hans troslära. När detta går över engagerar hon sig med samma intensitet i Kongos självständighetsprocess.

The Poisonwood bible är indelad i sex avdelningar. De fyra första delarna behandlar tiden då Belgien bestämmer sig för att ge Kongo sin självständighet, familjens tid som missanpassad missionärsfamilj i byn Kilanga. De två sista handlar om hur kvinnorna i familjen Price lämnar Kilanga efter en tragisk händelse och sedan får vi glimtvis följa dem ända fram till att de blivit medelålders. Samtliga avdelningar har samma namn som böcker i Bibeln eller Apokryferna. Den del som handlar om hur Prices lämnar Kilanga heter Exodus, samma som den bok i Bibeln som behandlar hur judarna lämnar Egypten, som ett exempel.

Bilden av pastor Price målas av hans familjs olika röster, själv får han inte komma till tals i boken, även om han i egenskap av pastor pratar ganska mycket i övrigt. Ganska snart får läsaren uppfattningen att något inte står riktigt rätt till med pastor Nathan Price. Till skillnad från övriga familjemedlemmar påverkas han nästan inte alls av Afrika. Han är hela tiden övertygad om att det är han som ska förändra Afrika inte Afrika som ska förändra honom. Det är en övertygelse som kommer att bli hans undergång.
   Pastor Price når ingen större framgång i sin ambition att rädda byn Kilanga åt Gud och till slut ser han sig nödd att anpassa sig så mycket att han blandar in ord från bybornas eget språk i sin predikan.
"Jesus is bengala!" ropar han därför. Bengala har flera betydelser beroende på uttalet. Det kan betyda den mest värdefulla men det kan också vara ordet för poison wood, ett trädslag vars sav förorsakar smärtsamma sår och om man eldar med det genererar en dödligt giftig rök. Pastor Price uttalar bengala som poison wood. Hans frälsningsförsök går fortsatt dåligt.

För övriga familjemedlemmar är de knappa två åren som missionärsfamilj i Kilanga livsavgörande. Afrika lämnar dem aldrig helt, även om vissa av dem lämnar Afrika. The Poisonwood bible kanske inte förändrade hela mitt liv men riktigt den samma som när jag först öppnade boken är jag inte när jag sista gången slår ihop den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar