Sidor

onsdag 27 juli 2011

Tankar kring mitt bibelläsande

Josef tydde Faraos drömmar så att det skulle komma sju överflödsår och därefter sju nödår. Farao gav då Josef makt att styra över landet med ingen annan över sig än farao själv.
Under överflödsåren lät Josef samla in (notera lät samla in) en femte del av alla skördar i riket. Säden sparade han i lador.
Under nödåren sålde Josef säd till det svältande folket från vilka han tidigare låtit samla in säden ifråga. När det svältande folket inte hade några pengar kvar tog den nådige Josef istället emot deras boskap som betalning för säden. När boskapen var slut fick det svältande folket betala med sin mark och med att bli slavar åt farao.

När jag var liten och gick i söndagsskolan och Josef sprang omkring i form av en pappfigur på flanellografen, blev jag undervisad att Josef var en good guy. Kanske missuppfattade jag något. Socialist var han i alla fall inte.

Som om det inte räckte med detta utbrister det svältande folket, när de har sålt allt det äger inklusive sin själ:
Du har räddat våra liv, herre. Vi är tacksamma att få vara slavar åt farao.

Går att läsa i Första Mosebok kap 41, kap 47 verserna 13-26


torsdag 21 juli 2011

Kärt besvär

Rotar i bokhögen bredvid sängen. Vad ska det bli ikväll? Asterix på franska, Bibeln eller Maria Lang? Det finns så mycket att läsa och så lite tid!

söndag 10 juli 2011

Captive av Clara Rojas

Läser Clara Rojas Captive: 2,147 Days of Terror in the Colombian Jungle. Clara Rojas kidnappades ju av FARC-gerillan samtidigt som Ingrid Betancourt , vars bok Även tystnade har ett slut jag skrivit om här tidigare.

Det är intressant att ställa de olika versionerna mot varandra eftersom de skiljer sig en del.
Till att börja med själva upplägget: Betancourts bok är, i stort sett, en kronoligisk berättelse om hennes fångenskap. Hon återger scener och samtal på ett detaljerat sätt som gör att det är lätt att leva sig in i händelserna och "vara med". Rojas, vars bok är flera hundra sidor kortare än Betancourts, summerar snarare olika företeelser, som jungeln, gudstrons betydelse, ångesten och barnafödandet osv, i olika kapitel.
Mer intressant är kanske hur rena faktauppgifter skiljer sig, som till exempel hur många flyktförsök de försökte sig på tillsammans.
Och medan Betancourt beskriver sitt förhållande till Rojas innan kidnappningen som en ren jobbrelation, skriver Rojas att de varit vänner i flera år, träffats så gott som dagligen och besökt varandras föräldrar.
Rojas menar att Betancourts bok är full av lögner. Vad Betancourt anser om Rojas bok vet jag inte.