Sidor

onsdag 26 oktober 2011

Fantasins grammatik av Gianni Rodari

Har läst de fem första kapitlen i Fantasins grammatik av Gianni Rodari och står inför ett beslut.
Jag känner ett oerhört motstånd.
Frågan är om det är ett sådant slags motstånd som man ska kämpa emot för att komma stärkt ut på den andra sidan eller om det är ett sådant motstånd man ska lyssna till för att det är själens intuitiva sätt att säga att detta är helt fel.
Det är en fråga om lättja eller förnuft, alltså.
Jag tror att det är förnuft. Jag tror att detta är helt fel.
Jag tror att Fantasins grammatik kan vara en ypperlig bok om man utbildar sig till förskollärare och ska stimulera barns fantasi. Men det ska inte jag.
Så jag slutar att läsa Gianni Rodari.
Och går därmed miste om det guldkorn av klokskap som kanske finns i bokens elfte kapitlet.

fredag 21 oktober 2011

Samla ull/Woolgathering av Patti Smith

Just nu håller jag på med Patti Smiths Samla ull/Woolgathering. På ena sidan engelska och den andra svenska.
Det är en samling textsviter som på biblioteket klassificerats som lyrik. För klassificeras måste de ju...
Jag har än så länge bara läst ett par av sviterna men hittills känns det som ett slags memoarer. Särskilt bra tycker jag om sviten som handlar om upptäckten av folket Ullsamlare, som bor i det höga gräset på Tomas Gärde.

Några favoritrader:

Där kunde jag spana, betrakta och, hur lätt som helst,
försvinna - som en vinge i vinden, fladdra från jord till
jord, omedveten om mina otympliga armar och uttänjda
strumpor.

Jag var borta och inte en själ visste om det. För alla andra
föreföll det som om jag fortfarande fanns kvar mitt ibland
dem, på min lilla säng, uppslukad av mina barnlekar.

Jag kände så väl igen mig. Sanningen att säga händer det fortfarande då och då, att jag försvinner - som en vinge i vinden, fladdrar från jord till jord. Och inte en själ vet om det.

Så småningom reder vi ut det. I oss själva känner vi igen
vår moders hand, vår faders arm. Men själen, det är något
annat. Den kan man aldrig vara säker på.

----

Musiken som uppstår när ullsamlarna fullgör sitt värv.
Böjer sig, reser sig, skakar ut luften. Samlar det som
behöver samlas. Det kasserade. Det eftersökta. Bitar av
människosjäl som på något sätt kom undan. Fångades i ett
förkläde. Plockades av en behandskad hand.

onsdag 5 oktober 2011

Moderspassion av Majgull Axelsson

...eller lyssnar snarare på Majgull Axelssons nya bok.

Och njuter, som vanligt. Majgull Axelsson är en av de där författarna jag litar på, som jag vet att jag kommer att sträckläsa, eller sträcklyssna på oavsett vad det handlar om. Har kommit över att det inte är Gunnel Fred eller Gunilla Rör som läser den här gången. Katarina Ewerlöf är ju också bra och när det gäller Majgull Axelsson så spelar det inte roll vem som läser hennes storhet lyser igenom oavsett.

Det är hur hon behandlar tiden som gör mig alldeles knottrig av njutning. Det är så snyggt!
Hur karaktärernas då och nu samexisterar, så där som det gör i verkligheten. Det hoppar fram och tillbaka i tiden i de olika karaktärernas liv och så plötsligt, som i ett stormens öga, ser man dem alla i ett och samma ögonblick på sina olika positioner: Minna i sin sjukhussäng, Tyrone kurande utanför sitt eget hus, Marguerite som sover med händerna mellan knäna och Ritva och Anette som jag har glömt vad de gjorde just i det här ögonblicket då allting stannade upp och blev här och nu i ett typiskt Majgullskt grepp.
Och det är så snyggt!

Hur hon tar sig tid att beskriva ett ögonblick, en detalj; en vändning på gatan, en vickning på höften och därmed låta den få en livsavgörande betydelse. Hur hon tittar på världen, på sin romanvärld med de där ögonen som jag önskar att jag kunde titta på världen med hela tiden, fascineras över hur kvinnan i busskuren för cigaretten till munnen, hur en tonårskille på biblioteket biter på naglarna osv.
Det är så snyggt!

Och hur hon tar sig tid att berätta en, till synes, helt ovidkommande historia som aldrig har inträffat men som någon av karaktärerna föreställer sig ha inträffat.
Snyggt, snyggt, snyggt!