Dotter till en dotter av Inger Alfvén

Tid är något essentiellt för god litteratur. I mina favoritböcker tar sig författaren tid att beskriva till synes obetydliga händelser, som en vändning på trottoaren, länge och ingående och på så sätt ge den dignitet och betydelse. Att ta sig tid är ett sätt att visa för läsaren att det man skriver om är viktigt, värt att ägna tid.

Någon som drivit detta in i absurdum är ju Marcel Proust vars spaningar efter en tid som flytt jag långsamt läser mig i genom. Jag låter honom helt enkelt ta tid.
Parallellet med Proust har jag läst Dotter till en dotter av Inger Alfvén. Den boken är raka motsatsen till På spaning efter den tid som flytt. Om Proust kan förlora sig i ett kyrktorn i fyra sidor så sveper Alfvén genom hela handlingen. Gestaltningen är minimal, berättelsen känns mer som ett referat än som en roman. Det förvånade mig eftersom de böcker jag tidigare har läst av Inger Alfvén har fängslat mig så till den grad att jag har haft svårt att släppa dem. Det är visserligen flera år sedan jag läste dem och de är visserligen skrivna flera år efter Dotter till en dotter. Det är svårt att veta om det är jag som förändrats eller Alfvén som utvecklats.

 Titeln skvallrar ju om att det skulle handla om mor-dotter-relationer och jag hade nog förväntat mig en gestaltning av skillnader och likheter i kvinnoliv från olika generationer, i stil med Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson och Slumpvandring av Majgull Axelsson. Det finns visserligen en dotter och en mor såväl som en mormor även i den här historien, så upplägget är väl i viss mån det samma men Alfvén sveeeeper som sagt över det hela.
   Tyngdpunkten ligger istället på berättarjagets relation med sin man. Boken kom ut 1977 och behandlar bakslagen i kvinnans frigörelse och med den sexuella revolutionen, kan man väl säga. Eva-Marie förvärvsarbetar och försörjer sin man som försöker sig på en karriär som protestsångare. De har kommit överens om att ha en relation med ömsesidig frihet, vilket i praktiken innebär att hon sitter hemma och väntar medan han är ute och tar för sig. Han kommer och går som han vill medan hon förutsätts meddela sig om hon inte tänker komma hem direkt från jobbet.
   Eva-Maries och Andros "fria" äktenskap ställs mot Eva-Maries systers mer traditionella. Systern är hemmafru och sitter fast i ett dåligt förhållande sedan hon blev med barn mycket tidigt i livet. På den tiden var det bara möjligt att få en laglig abort om det fanns särskilda skäl. När Eva-Marie sedermera blir med barn är abort lagligt oavsett vilka skäl man har, och eftersom Andro inte vill ha något barn tar hon bort det, trots att hon egentligen inte vill. Det är i och med aborten som Eva-Marie kommer till en vändpunkt och bestämmer sig för att begära skilsmässa.

Dotter till en dotter skulle ha kunnat vara en intressant bok om det inte hade varit för det här med tiden, det svepande refererandet och bristen på gestaltning. Det känns som Alfvén inte kan komma till slutet fort nog och det smittar av sig.  Jag blir inte gripen, inte engagerad. Hur det ska gå för Eva-Marie och Andro är inte viktigt, vare sig för mig eller Alfvén, känns det som.