Som reselektyr på Barcelona-resan hade jag PD James, arvssynd. 438 sidor och liten text - perfekt när man bara reser med handbagage. Mindre perfekt eftersom man hela tiden vill läsa vidare istället för att gå ut och promenera på Ramblan. Nja.... riktigt så perfekt kanske den inte är men snudd på... Jag har bara två problem med PD James. Det ena är att hon ibland avslöjar lite för mycket av vad som ska hända i sina kapitelrubriker. Därför tänker jag inte skriva så mycket om vad den här deckaren handlar om - för att inte jag också ska avslöja för mycket. Javisst, den innehåller mord, naturligtvis, och antalet misstänkta begränsar sig till kretsen kring det anrika förlaget Peverell Press, där det nyligen skett en del omstruktureringar som skapat spänningar både i ledningen och bland de anställda. Jag föredrar den här typen av deckare framför de här mer moderna som handlar om öststatsmaffior och brottssyndikat.
Det andra problemet är att hon är så detaljerad när det gäller arkitektoniska detaljer att jag omöjligt kan föreställa mig byggnaderna hon beskriver. Men det säger kanske mer om mig än om PD James. Det är ju annars det här med detaljerna som är hennes styrka, att hon är så omsorgsfull och tar sig tid att utveckla karaktärerna även om de bara har en "biroll", till exempel. Det är bland det viktigaste man har att göra som författare, att ta sig tid. Om inte författaren vill ta sig tid med sin berättelse varför skulle läsaren göra det?
Det är också välskrivet till skillnad från mycket annat i den här genren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar