Sidor

lördag 19 maj 2012

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten

Bodil Malmstens fjärde loggbok, baserad på inlägg i hennes blogg www.finestere.se från maj 2009 till juni 2010.
Nu kan man ju undra varför jag köper en bok med gamla blogginlägg som jag redan har läst gratis på nätet. Men för det första så är det något särskilt med själva trycksaken bok. Bläddrandet och doften. Bodil Mamlstens loggböcker är dessutom så vackra, högkvalitativa i sin utformning precis som i sitt textmaterial.
För det andra har hon ju gjort vissa ändringar.
För det tredje så ger det ett helt annat intryck av texten, eller texterna, att läsa dem samlade.

Det är välformulerat, välskrivet och... välbetraktat. Det där att man låter de små, till synes oviktiga detaljerna i vardagen, ta plats och tid, att man betraktar dem som stora viktiga händelser. Det är det som är litteratur. Litteraturen finns i det vanliga livet, i alla människors liv, till och med i mitt det är bara en formuleringsfråga. Det är det man inser när man läser Bodil Malmsten.
Som hon själv skrivit på sin blogg den 23 april 2010:
Det är inte vad det handlar om, som det handlar om, det är hur det är hanterat, det är stilen och formkänslan, att det är litteratur.

Bodil Malmsten är min husgud och flera lovordande utgjutelser om hennes författarskap som jag har utgjutit kan ni läsa här.
Men i Om en månad går fortare nu än ett hjärtslag finns det också tre saker som gör mig lite... fundersam.
Det är två återgivna intervjuer där svaren ges i en ton som jag tycker är en smula... arrogant.
Det är ett avsnitt där hon återger olika uppdragserbjudanden som hon får. Det känns som hon gör sig lite lustig över dem. Och visst en del erbjudanden känns ju mest bisarra, en del är riktigt dåligt formulerade men det finns ändå inte något godtagbart skäl att göra sig lustig så här offentligt, tycker jag.
I ett annat avsnitt är det tre beundrarbrev skrivna av människor som kanske inte är så språkligt begåvade, som lämnas ut. Just lämnas ut.
Jag gillar inte de här avsnitten riktigt. De känns lite obehagliga, otrevliga rent av.
Fast de är kanske inte autentiska, vare sig intervjuerna, erbjudandena eller breven. Kanske är det bara litterära konstruktioner även om jag inte riktigt förstår varför de i så fall är konstruerade. Kanske borde jag förstå att de är litterära kontruktioner men jag brukar ju ha lite svårt att begripa sådant. Jag har ju till och med gått på att det finns en karl som är gift med sitt eget missbildade extrahuvud (Nedstörtad ängel av Peo Enqvist) så kanske är de här tre avsnitten bara något jag inte begriper.

lördag 12 maj 2012

Deckare

Jag tycker att Leif GW Persson är ganska...cool,  men ännu har jag inte läst någonting av honom. Därför började jag härom dagen med Linda - som i Lindamordet, som har legat i bokhyllan i flera år. Efter två sidor hade jag retat mig på fem olika språkliga...ja, egenheter kan man väl kalla det och eftersom boken är ca 600 sidor så kändet jag att, tyvärr GW det får bli en annan gång. Kanske.  Idag har jag dessutom varit i Nora och fyllt på min Maria Lang - samling. Ungdomsboksdelen är nu komplett och det saknas bara två av vuxendeckarna. Och mellan Lang och Persson är valet lätt.


lördag 5 maj 2012

Eldar och is av Birgitta Stenberg

Först känns det som om det här är en roman om tre generationer kvinnor av samma slag som Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson  eller Slumpvandring av Majgull Axelsson, men sen visar det sig - inte helt oväntat - att det här är en roman av Birgitta Stenberg.
Till att börja med är det den stenbergska stilen. Birgitta Stenbergs stil liknar en slags kollageteknik, tycker jag. I Eldar och is används romanform, brev och novellform. Scenerna i det jag kallar "romandelen" upplever jag också som ett lapptäcke snarare än en röd tråd med klassisk dramatisk kurva. Tonen i "romandelen" är ömsom gestaltande ömsom resuméartad. Berättelsen är ett lapptäcke helt enkelt, men lapptäcken kan ju vara ganska vackra. Dessutom kan lapptäcken berätta en hel del om en släkts historia och Eldar och is är en berättelse om en släkts historia.

Precis som de ovan nämda romaneran handlar Eldar och is om tre generationer (Alma, Ingeborg och Birgitta) och visst handlar den om konsekvenserna av att bli med barn, som det handlar om i de övriga, bland annat. Men här föregås graviditeterna av en betydligt mer utlevd och avanserad kvinnlig sexualitet än i Marianne Fredrikssons och Majgull Axelssons böcker, som jag tydligen anser det nödvändigt att jämföra den med av någon anledning.

Det är inga klassiska "kvinnoliv" som skildras. Vilket gör det extra intressant eftersom Eldar och is är en självbiografisk roman, till skillnad från de andra två. Det är alltså riktiga "kvinnoliv" det handlar om. Den handlar om Birgittas mormor, mamma och Birgitta själv.
Eller hur det nu är. Ja, att det handlar om Birgitta är väl klart men hur de andra ska betitlas återstår väl att se. Romanen är ett resultat av de frågor och funderingar som Birgitta Stenberg haft kring sitt ursprung sedan 1962 när hon fick ett brev från en kvinna som utgav sig för att vara hennes syster. Sedan dess har hon undrat över vem som egentligen var hennes far.
Över 70 år gammal får hon också information som tyder på att den kvinna hon hela livet betraktat som sin mor i själva verket är hennes moster.