Nu kan man ju undra varför jag köper en bok med gamla blogginlägg som jag redan har läst gratis på nätet. Men för det första så är det något särskilt med själva trycksaken bok. Bläddrandet och doften. Bodil Mamlstens loggböcker är dessutom så vackra, högkvalitativa i sin utformning precis som i sitt textmaterial.
För det andra har hon ju gjort vissa ändringar.
För det tredje så ger det ett helt annat intryck av texten, eller texterna, att läsa dem samlade.
Det är välformulerat, välskrivet och... välbetraktat. Det där att man låter de små, till synes oviktiga detaljerna i vardagen, ta plats och tid, att man betraktar dem som stora viktiga händelser. Det är det som är litteratur. Litteraturen finns i det vanliga livet, i alla människors liv, till och med i mitt det är bara en formuleringsfråga. Det är det man inser när man läser Bodil Malmsten.
Som hon själv skrivit på sin blogg den 23 april 2010:
Det är inte vad det handlar om, som det handlar om, det är hur det är hanterat, det är stilen och formkänslan, att det är litteratur.
Bodil Malmsten är min husgud och flera lovordande utgjutelser om hennes författarskap som jag har utgjutit kan ni läsa här.
Men i Om en månad går fortare nu än ett hjärtslag finns det också tre saker som gör mig lite... fundersam.
Det är två återgivna intervjuer där svaren ges i en ton som jag tycker är en smula... arrogant.
Det är ett avsnitt där hon återger olika uppdragserbjudanden som hon får. Det känns som hon gör sig lite lustig över dem. Och visst en del erbjudanden känns ju mest bisarra, en del är riktigt dåligt formulerade men det finns ändå inte något godtagbart skäl att göra sig lustig så här offentligt, tycker jag.
I ett annat avsnitt är det tre beundrarbrev skrivna av människor som kanske inte är så språkligt begåvade, som lämnas ut. Just lämnas ut.
Jag gillar inte de här avsnitten riktigt. De känns lite obehagliga, otrevliga rent av.
Fast de är kanske inte autentiska, vare sig intervjuerna, erbjudandena eller breven. Kanske är det bara litterära konstruktioner även om jag inte riktigt förstår varför de i så fall är konstruerade. Kanske borde jag förstå att de är litterära kontruktioner men jag brukar ju ha lite svårt att begripa sådant. Jag har ju till och med gått på att det finns en karl som är gift med sitt eget missbildade extrahuvud (Nedstörtad ängel av Peo Enqvist) så kanske är de här tre avsnitten bara något jag inte begriper.
